:(
Hatar mitt jobb för tillfället, hatar att man ska behöva ta skit från massa människor, vuxna människor. Just nu önskar jag att livet hade tagit en annan vändning än vad det gjorde så att jag hamnade där jag är idag. Missförstå mig rätt. Finns så mycket som jag är otloligt glad över och tacksam för men det finns så mycket jag skulle kunna göra/hade gjort om jag tagit en annan väg. Varför blir man aldrig nöjd? Kan inte nämna en människa som är helt nöjd med livet, oavsätt vad.
Jag tror att jag inte vant mig vid mitt "nya" jag eller liksom jag har intr vant mig vid hur livet ser ut nu. Jag hade länge en syn på hur livet skulle bli och vad jag skulle göra... synen var inte gå 20 kg och var så medelmåtta du bara kan bli. Jag brukade vara intressant, jag hade mål i livet som inte många har, det fanns ett ljus inom mig. Nu för tiden känner jag mig som nån jädra comic relief, ospeciell och akward. Jag vet nog att det verkligen inte är sant. Men jämför med hur jag brukade känna mig och hur jag trodde livet skulle se ut.
Samtidigt så är ju inget bortkastat..fina minnen, upplevelser och lärdom. Jag är den jag är för att jag var den jag var. Jag är hellre den jag är än något okänt men när man vet hur jag hade kunnat bli så känns det mysko. Jag antar att det inte heller är för sent för allt?
Jag är trött, i en svacka och hatar allt för tillfället. Kul första blogginlägg på ett bra tag. Min satans kamerladdare har slutat funka så jag kan inte heller ladda upp bilder från bättre tider.
Jag får sova på saken och vakna imorgon och börja försöka...falskle lite innan det händer. Allt är bara så jobbigt nu..s¨å jobbigt där man börjar gråta med första bästa som pratar med en-.
"Vad vore en åsikt om alla har dom" Gonatt
Jag tror att jag inte vant mig vid mitt "nya" jag eller liksom jag har intr vant mig vid hur livet ser ut nu. Jag hade länge en syn på hur livet skulle bli och vad jag skulle göra... synen var inte gå 20 kg och var så medelmåtta du bara kan bli. Jag brukade vara intressant, jag hade mål i livet som inte många har, det fanns ett ljus inom mig. Nu för tiden känner jag mig som nån jädra comic relief, ospeciell och akward. Jag vet nog att det verkligen inte är sant. Men jämför med hur jag brukade känna mig och hur jag trodde livet skulle se ut.
Samtidigt så är ju inget bortkastat..fina minnen, upplevelser och lärdom. Jag är den jag är för att jag var den jag var. Jag är hellre den jag är än något okänt men när man vet hur jag hade kunnat bli så känns det mysko. Jag antar att det inte heller är för sent för allt?
Jag är trött, i en svacka och hatar allt för tillfället. Kul första blogginlägg på ett bra tag. Min satans kamerladdare har slutat funka så jag kan inte heller ladda upp bilder från bättre tider.
Jag får sova på saken och vakna imorgon och börja försöka...falskle lite innan det händer. Allt är bara så jobbigt nu..s¨å jobbigt där man börjar gråta med första bästa som pratar med en-.
"Vad vore en åsikt om alla har dom" Gonatt
