Fransmän
Jag har så blandade upplevelser av fransmän. Frankrike är ett land jag håller varmt om hjärtat, både uppe i bergen och nere vid kusten. Jag var i Nice ensam och tog dansklasser när jag var 16, sedan har jag varit i dom franska alperna och i sommras spenderades 2 härliga veckor nere på Rivieran med mycket fest och strand.
Jag tror den generella uppfattningen om fransmän är att dom ska vara gentlemän och väldigt romantiska. Min uppfattning stämmer delvis med. I dom flesta fallen har dock fransmännen varit alldeles för mycket framfusiga och oblyga, visslat och ropat efter en, gjort en sällskap även fast man artigt visar att man inte vill ha sällskap. Det har till och med kommit till den punkten då jag var tvungen att ge en fransman en rak höger då han öppet tafsade på mig på spårvagnen.
Sedan har vi fransmännen som spelar på att fransmän ska vara romantiska men att dom egentligen bara vill komma innanför trosorna på dig. Som är lite genomskinligt charmiga med repliker som "I'm gonna teach you how to french kiss". (Sedan att jag låssades vara en nunna från Lettland är ju en annan historia.) Men sånna är väl lite små kul att umgås med fast inget speciellt.
Sedan har vi den riktiga franska gentlemannen och romantikern. "Min" fransman träffade jag dock i Amsterdam. Allt var idylliskt med denna man, det var löjligt och jag föll för det.
Mina vänner E, K och jag satt på en större uteservering och gjorde planer för kvällen. Ölen rullade in då bartendern hade en fet crush på K och E mådde inte så bra efter en dålig portion brownies. Eftersom vi alla tre var förstagångs turister i Amsterdam hade vi egentligen ingen aning om vad vi skulle göra för kvällen. Då kommer någon på idén att vi ska leka "den som först frågar någon vad vi ska göra idag vinner". Tävlingsinriktad som jag är vänder jag mig om till bordet bakom mig och knackar första bästa på axeln och en riktigt riktigt vacker man uppenbarar sig. Baptiste.
Vi umgicks med killarna resten av kvällen som var en skön blandning fransmän, danskar och slovakier. Som jag sa tidigare så var allt idylliskt med Baptiste... han höll upp dörrar och hade en väldigt dålig engelska men en väldigt sexig brytning. Han kom från Champange (hello!) och hade varit en soldat men nu jobbade han med sina händer som han själv valde att uttrycka det, han är den som fixar detaljerna i taken som man ser i gamla hus. Vet inte vad det proffesionella ordet är.
Han frågade alltid om jag ville ha något att dricka, han dansade sexigt och följde med mig ut när jag behövde luft. Där tittade han mig i ögonen och sa "tes yeux brillent comme des milliers d'étoiles dans le ciel, your eyes sparkle like a thousand stars in the sky" visst är det cheezy men han var så uppriktig och jag lät det va bara för den kvällen. Han ville hålla handen när vi gick på gatan och kyssas spontant mot ett träd. För en kväll kändes det som att jag spelade huvudrollen i en gammal fransk film (utspelad i Amsterdam?)
Som alla filmer hade denna också ett slut, vi skiljdes åt och jag och tjejerna åkte hem till sverige med en upplevelse rikare. Au revoir!
Jag tror den generella uppfattningen om fransmän är att dom ska vara gentlemän och väldigt romantiska. Min uppfattning stämmer delvis med. I dom flesta fallen har dock fransmännen varit alldeles för mycket framfusiga och oblyga, visslat och ropat efter en, gjort en sällskap även fast man artigt visar att man inte vill ha sällskap. Det har till och med kommit till den punkten då jag var tvungen att ge en fransman en rak höger då han öppet tafsade på mig på spårvagnen.
Sedan har vi fransmännen som spelar på att fransmän ska vara romantiska men att dom egentligen bara vill komma innanför trosorna på dig. Som är lite genomskinligt charmiga med repliker som "I'm gonna teach you how to french kiss". (Sedan att jag låssades vara en nunna från Lettland är ju en annan historia.) Men sånna är väl lite små kul att umgås med fast inget speciellt.
Sedan har vi den riktiga franska gentlemannen och romantikern. "Min" fransman träffade jag dock i Amsterdam. Allt var idylliskt med denna man, det var löjligt och jag föll för det.
Mina vänner E, K och jag satt på en större uteservering och gjorde planer för kvällen. Ölen rullade in då bartendern hade en fet crush på K och E mådde inte så bra efter en dålig portion brownies. Eftersom vi alla tre var förstagångs turister i Amsterdam hade vi egentligen ingen aning om vad vi skulle göra för kvällen. Då kommer någon på idén att vi ska leka "den som först frågar någon vad vi ska göra idag vinner". Tävlingsinriktad som jag är vänder jag mig om till bordet bakom mig och knackar första bästa på axeln och en riktigt riktigt vacker man uppenbarar sig. Baptiste.
Vi umgicks med killarna resten av kvällen som var en skön blandning fransmän, danskar och slovakier. Som jag sa tidigare så var allt idylliskt med Baptiste... han höll upp dörrar och hade en väldigt dålig engelska men en väldigt sexig brytning. Han kom från Champange (hello!) och hade varit en soldat men nu jobbade han med sina händer som han själv valde att uttrycka det, han är den som fixar detaljerna i taken som man ser i gamla hus. Vet inte vad det proffesionella ordet är.
Han frågade alltid om jag ville ha något att dricka, han dansade sexigt och följde med mig ut när jag behövde luft. Där tittade han mig i ögonen och sa "tes yeux brillent comme des milliers d'étoiles dans le ciel, your eyes sparkle like a thousand stars in the sky" visst är det cheezy men han var så uppriktig och jag lät det va bara för den kvällen. Han ville hålla handen när vi gick på gatan och kyssas spontant mot ett träd. För en kväll kändes det som att jag spelade huvudrollen i en gammal fransk film (utspelad i Amsterdam?)
Som alla filmer hade denna också ett slut, vi skiljdes åt och jag och tjejerna åkte hem till sverige med en upplevelse rikare. Au revoir!
Chitchat
Postat av: pal
coockelicow!!!!
Trackback
