Ah!
Sitter inne på fejjan och slösurfar. Det finns en kille som är så alldeles sjukt jävla snygg. Han kan vara det snyggaste någonsin. Han är inte uppenbart snygg och han är inte medveten om sin snygghet och då blir han snyggare. Han är dessutom så sjukt speciell och egen, ganska udda väldigt cool kille. Jag minns hur jag fick andnöd när han kom in i samma rum, och att jag hade svårt att svara på hans frågor. Jag kunde absolut inte vara mig själv när han visade runt mig på stan en dag och jag var bara fumlig och blyg och tråkig och konstig. Varför kan man inte vara sitt allra bästa charmigaste jag när det väl gäller!? Sen kunde jag inte heller äta normalt eller göra nått rätt när vi åt frukost ihop, jag bara spillde och ramlade av stolen nästan och var allmänt akward!
Tänk om jag hade skött mig...då kanske jag hade haft vääärldens snyggaste pojkvän. På distans iofs då han bor i an annan stad. Men det hade varit VÄRT. Nästa sommar ska jag haffa. Jag ska komma dit helt solbrun och långt hår och se ut som en victorias secret modell i kläder och va sjukt cool och rolig och dra dom bästa skämten och suga på en klubba sexigt(?) eller nått.
Måste börja öva
