Distraherad
Jag vill gärna tycka att jag är målmedveten. Jag hade ett mål och det har inte gått som jag vill. Snart är dagen här och jag har långt kvar tills jag har nått mitt mål.
Jag vill gärna tycka att jag är diciplinerad. På senaste tiden har jag inte varit det, pluggar dåligt, säger att jag ska göra nått men gör det inte, bara ligger och slöar. Nu vill jag ta tag i det. Imorgon?
Jag längtar efter något som jag inte vet vad det är. Jag vill ha nått men jag vet inte vad. Det känns som att jag är väldigt girig och inte kan nöja mig. Varför ska man nöja sig?
Jag vill göra saker men jag gör det inte, jag drömmer och drömmarna förblir drömmar, dagdrömmar.
"Alla drömmer vi om lycka som om livet blivit fel" - Lars winnerbäck.
Jag vill känna men jag förbjuder mig att känna, rädd för att känslan ska gör mig olycklig. Men är det inte värd att känna bara för att känna, för att få uppleva?
Jag vill ha spänning i livet men jag orkar inte gå ut och jaga den, har aldrig heller hört att spänning kommer till någon som sitter och väntar på den.
Vissa dagar vill jag landa på marken med klackarna stadigt på jorden. Andra dagar vill jag flyga ovan molnen och kasta mig ut i en tornado. Får man vara så schizofren?
Du vet att du klarar det!
