Dagar som denna

önskar jag att det var den 20 Juni och jag va på väg iväg. Det känns typ tomt, fast en ganska bittersweet tom känsla. Regnet smattrar mot snetaksfönstret och man ligger under duntäcket och lyssnar på musik som Mason Jennings, Stephen Fretwell och Josh Rouse, ganska skön omvändning från klubbmusiken som fyllde ens skalle igår. Jag försöker gråta men det går inte för jag har väl egentligen inget att gråta åt, men det hade varit skönt att få ut nått. Kommer på att jag har ett otittat Gossip Girl avsnitt att sysselsätta mig med. Kommer på att jag borde gå och träna om jag ska se ut som Gossip tjejerna när jag anländer NYC, idealet. Kommer på hur jobbigt det är att ens vänner inte finns där man vill att dom ska finnas. När ens närmsta vänner finns i NY, Lund, Oslo, okänd destination i Asien, London, eller bara har glömt bort att komma ihåg en. Man vill lyfta luren och planera träff och fördriva tiden, istället fördriver jag tiden med mina egna tankar. Goda och onda. Jag vill känna den känslan jag oftast känner att jag inte behöver en man för att känna mig bra, men inbillar jag mig? Kankse är det det jag behöver. Under duntäcket får en till plats. Sen skrattar jag åt tanken och inser att i nästa uppåtkurva kommer jag sparka killen ur sängen och ge mig ut i vimmlet. Sen kommer jag i smyg fantisera om killar i solblekt hår och rutig flanell (inspireras av någons profilbild hihi). Jag måste plugga men vill egentligen dansa. Jag vill att tiden ska gå snabbare men ja vill inte missa något.
Jag har en bil som går till Lund på måndag, men det verkar som att skåne inte vill ha mig där, hade varit kul att komma iväg. Men kanske är det ett tecken på att jah borde va hemma och göra det jag ska göra? Men nu har jag ju nästan i princip lovat att åka med Marcus och David. Vart ska jag börja? Nu har regnet slutat och spotifyspellistan är slut, kanske ska jag gå ut och rensa hjärnan, samtidigt som man förlorar nån kalori och kan komma hem och plugga? Hopplöst. Man kan inte vara pefekt men ibland undrar jag om jag inte kunde få byta ut vissa egenskaper mot andra, bara för att vi lever i den värld vi lever i. Nej nu kom regnet tillbaka så jag fortsätter nog ligga under duntäcket ensam med mina tankar och snart sätter jag på gossip girl eller ringer en vän och ber den komma ihåg mig.



Chitchat

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0